Zorro , Nitro & Louis.

Ludvig.

Ja ja även bland dem kungliga är det inte "renrasigt" alla gånger. Ludde var en korsning mellan; far storpudel och mor liten munsterländer/karelsk björnhund. Han blev 11 år gammal. En herre med bestämda åsikter och integritet, en lätt smidig kropp, päls som pudel men mjukt hår och en knorr svans! Han var känd för att i flykten slå ner katter han jagade, med bara sina framtassar i luften. Han var Mats första hund,en lydig följeslagare,mitt första möte med honom sa mig något helt annat Under en hel timme låg han under soffbordet och morrade åt mig där jag satt i soffan. Han skulle ha husse för sig själv. Detta fortsatte på våra kommande möten, till slut en dag när jag hade honom själv tog jag bara resolut på han kopplet och gick ut en promenad, efter det var jag en gud i hans ögon...En herre som kunde matvägra, och nu snackar vi matvägra! Om svärmor hade gjort plättar och han var där,åkte hem innan han smakat så kunde han vägra 2 dgr att äta ,fick sina plättar och då åt han igen Han stal plopp och center som en vessla. Bilraggarn var nog hans alias, kunde hoppa in i helt okända bilar bara dem såg ut att vara på väg någonstans,det var ju så kul att åka.

Att vi valde flatcoated retriever efter Ludde och Bossen är eg inte alls konstigt när man plockar ihop dem olika delarna i dem två hundarna.

Scannat foto. Fler här;

Hjortronmyrens Blueberry Boss.

Solstrimmans Zimson/Trollsångens Sorbits.

Min första hund,valet av ras föll väl mest på att min småkusin hade en golden. Ångrat det har jag aldrig gjort. En kanonfin första hund, med mer erfarenhet i bagaget nu så kan man inse att det var en hund helt för mig-mentalt. Tyvärr gick han bort redan just innan han blev 6 år,han skadade sitt ena ben bak, opererades,men blev lite halt och det tärde för mycket på det andra bak och det brast. Han var en ren och skär fysisk hund,älskade att dra-sparken,cykeln och skidor. Allt som var "tungt" skulle överkommas. Mycket glad i allt och alla,han kunde kasta sig ner framför småbarn ute på promenad för att dem skulle klia honom,där låg han och bara njöt. Vid 12 v ålder bar han in en död fågel åt mig,glad i hågen lämnade han den i handen åt en ung (äcklad) matte. Vid 1 års ålder gjordes samma sak om, gissa om jag idag skulle önskat att jag hade förstått vad apportering var ... Han hatade dummisar,det värsta man kunde stoppa i mun. Boll och fågel skulle det vara, men man kan ju inte träna med en hund som inte tar dummis...eller va`? Kan säga att jag ägde EN hundbok och gick aldrig en kurs med den hunden, men vilka avlämningar och lydnad fanns så det hade räckt låååångt. Suck Ge honom order fick man bara göra om man förtjänat hans respekt , annars kunde han se på folk som att ; och vem tror du att du är då? Inte min matte i alla fall,och så struntade han totalt i vad den människan ville.Trivdes bäst gjorde han nog under sin syrén vid vår infart där låg han och tittade på alla som gick förbi. En mycket harmonisk kille. Och en "sort" mentalt jag hoppas hitta igen i framtiden, tackar så för att jag fick äga honom!

Scannat foto. Fler här!